lördag 26 januari 2008

Vem i helvete skulle bry sig?

En gång i tiden drev jag en modeblogg.
Med tiden blev det mindre och mindre inlägg om mode, fler och fler personliga struntinlägg, och färre och färre besökare.

Jag började inse, att modebloggarna blev alltför många, alltför ytliga och att det knappast var roligt att läsa om någons nya tröja eller att de sett att par såååå snygga pumps på NK.

Jag läser forfarande en del modebloggar, men mest för att de helt enkelt har så fina collage och bilder. Något som jag är väldigt svag för.
Men alltfler vardagliga och personliga bloggar börjar hitta till min favoritlista.
Det är intressant att läsa om personen har något att säga, något vettigt.

Men visst finns det en och annan vettig modeblogg. Det finns folk som har lyckats, och förstått sig på det här med mode. Att allt inte behöver vara det allra dyraste, att man inte alltid behöver visa upp sina nyaste inköp, kanske istället visa den lilla fina broschen man hittade i en låda uppe på vinden - fastän det inte alls är inne med broschar.

Tydligen så förstod inte jag detta. Jag satt där och pusslade ihop collage efter collage med bilder på hollywoodkändisar eller modeller. Visst blev det fint, men ack så ytligt. Vem i helvete skulle bry sig?

Fast vem i helvete skulle bry sig om den här bloggen? Varför just denhär? Varför inte någon utav de miljontals andra bloggar som finns i världen? Varför finns det bloggar som jag läser om och om igen - varenda dag året runt?
Varför gör vi detta? Är det kul? Är det ett måste? Är det intressant? Eller är det bara något som man omedvetet gör?

Jag tror jag blir galen på att inte riktigt veta varför jag loggar in på datorn och med ens börjar skriva ett nytt inlägg. Kanske är det behovet utav att bli sett. Önskan att någon ska hitta till bloggen och tycka att den är kul? Att de bara måste läsa den? Att den är intressant? Eller att de bara omedvetet ska fortsätta läsa den, om och om igen?

Jag blir galen på livet och hela den värld som är uppbyggd för oss, eller för någon annan, vem vet jag? Varför lever jag? Är det ödet att jag ska fortsätta läsa bloggar, dag ut och dag in?

Inga kommentarer: