Väckarklockans svaga punkter.

Stiger upp efter att för hundrafemtioelfte gången ha slagit till väckarklockans snooze knapp. Klockan är så misshandlad att det inte längre går att avläsa displayen om man inte trycker ihop den på rätt ställe.
Som en tillfångatagen brottsling som man måste tvinga fram ett svar ur, genom att hitta de rätta, svaga punkterna.

Frukost. Frukost. Frukost.

Iväg till skolan. Ändlösa lektionstimmar som inte spenderas på annat än att klottra på bänkar, i böcker, eller på kamraten bredvid.

Men nu måste vi börja prestera.
Det är ju prov på gång.

Nationella prov. Proven som alla är överdrivet nervösa inför, proven till vilka folk tar med sig mat och godis i överflöd, bara för att det är tillåtet.
Jag tänker sitta där med mitt äpple, och vara alldeles, alldeles oförberedd. Det har gått bra hittills, så varför skulle min glidande räkmacka plötsligt stanna upp?
Nej, det händer inte.

Hem och städa.
Fastnar i en gammal anteckningsbok jag hittar under sängen, som jag skrivit i för mycket, mycket länge sedan.
"Love is like soup, the first mouthful is very hot, and the ones that follow become gradually cooler"
Stämmer. Jag tror jag har kommit över S nu.